← Tillbaka

Barockjuveler rakt ur arkivet resonerar i Sibeliussalen den 3 september

Johan Helmich Roman, ofta kallad för “den Svenska Musikens Fader” eller “Sveriges Händel”, fyller Sibeliusmuseums salar den 3 september med både diskussion och musik. En barockensemble på fyra framför ett urval av Romans Tio Triosonater efter en inledande föreläsning av forskaren Andreas Edlund.

Johan Helmich Roman (1694–1758) föddes i Stockholm men hade både finska och tyska rötter. Han omringades av ett rikt kulturarv redan som ung och lärde sig violin hemma av sin far, där begåvningen för instrumentet märktes tidigt. Redan som 11 åring fick han medverka i hovets konserter, och 6 år senare anställdes han vid hovkapellet där han även spelade oboe.

Kring årsskiftet 1715/1716 tog Roman an sig en post under Georg Friedrich Händel vid King’s Theatre i London där han fördjupade sig i kontrabas. Efter flera års vridande återvände Roman till Sverige och 1731 blev han ledare för hovkapellet. Roman genomförde en massiv förändring för orkestern genom att utvidga den exklusiva orkesterverksamheten till allmänheten.

Kompositörens finskhet har ofta diskuterats i olika publikationer. Sune Carlsson skriver i Uusi Aura (1954) om Heikki Klemettis och Otto Anderssons skrifter kring Roman; han har finska rötter, men kan inte anses vara en finsk kompositör. Roman hade aldrig bott i eller besökt Finland, trots härstamningen, men noter donerades till Finland för att hylla rötterna.

Av de Tio Triosonaterna har nio bevarats på Sibeliusmuseums arkiv. Notkopian är daterad till 1700-talet, och har kommit till arkivet via det Musikaliska Sällskapet i Åbo. Sällskapet har haft noterna sedan 1792, men de kan ha anlänt till Finland så tidigt som 1749 som del av Romans notdonation.

Triosonaterna presenteras av organist-cembalisten Julia Tamminen, cellisten Carolina Bjon och barockviolinisterna Hanne Lund och Katriina Rainio. Hanne Lund har delat med sig några av sina tankar kring konserten i en kort intervju.

Barockmusik alltid varit nära henne och Romans verk redan länge varit bekanta. “Jag har ofta uppträtt med hans soloviolinstycken, under namnet Assaggio. Men Triosonaterna är nya för mig”, berättar Lund. Hon beskriver att triosonaterna har vissa virtuosa aspekter till sig, vilka hon hoppas kunna förmedla med sin tolkning. “Jag hoppas vi kan framföra musikens elegans, en slags raffinerad kvalité, som säkert återspeglar Romans post som hovmusiker.”

I en kort intervju berättar Andreas Edlund, frilansmusiker och forskare vid Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm, att han genom sin föreläsning hoppas “kunna förmedla vad som är spännande och intressant” med “länken mellan musikstycket och musikerna”. Även om kompositören varit bekant för Edlund redan en längre tid var Triosonaterna nyare. De var hans första editörsuppdrag kring Roman: “[Projektet var] ett av de första som hade ett större antal källor … Det var mycket lärorikt att hantera denna källsituation”.

Källor:

Edlund, Andreas. Levande Musikarv: Johan Helmich Roman. https://levandemusikarv.se/tonsattare/roman-johan-helmich/

Klemetti, Heikki. Radiokuulumaa. 20.5.1944. Uusi Suomi. Sibeliusmuseums arkiv

Carlsson, Sune. Kuka oli Johan Helmich Roman? 7.8.1954. Uusi Aura. via Kansalliskirjasto