← Tillbaka

100 notmanuskript: andra delen har publicerats

Under 100-årsjubileumsåret kommer Sibeliusmuseum att publicera ett urval av 100 notmanuskript ur museets samlingar, och nu har de andra 33 verken publicerats! Skrolla ner för att se listan. Den första publiceringen hittar du här: https://sibeliusmuseum.fi/100-notmanuskript-forsta-delen/

Manuskripten är delvis av mera okända kompositörer och många har aldrig tidigare publicerats. Bland dem finns det mestadels verk för mindre ensembler men också några orkesterverk och scenmusik. Manuskripten är tillgängliga via Finna-portalen. Endast material som är upphovsrättsligt fritt har valts med.

Den här gången har vi på listan bland annat de här kompositörer och verk:

SmP2446 Billroth, Theodor: Du bist mein erster Gedanke 

Utöver notmanuskript av inhemska tonsättare finns det i Sibeliusmuseums manuskriptsamling även ett antal verk av utländska tonsättare. Vissa av dessa är skrivna av musiker och tonsättare som flyttat till Finland och varit verksamma här, medan andra har hittat vägen till landet till exempel genom finländska musiker som vistats utomlands.

Till den senare kategorin hör manuskriptet till sången Du bist mein erster Gedanke av tysken Theodor Billroth (1829–1894), en av sin tids mest framstående kirurger. Vid sidan av sin medicinska karriär var han engagerad i musiklivet och även komponerade. Han rörde sig i Wiens societet och var bland annat nära vän med tonsättaren Johannes Brahms. De två vännerna diskuterade ofta musik; Billroth sägs ha analyserat flera av Brahms verk före deras publicering, samtidigt som Brahms uppmuntrade Billroth att skriva om musikalitetens fysiologi. Billroths banbrytande verk Wer ist musikalisch? utgavs postumt av hans vän, musikkritikern Eduard Hanslick år 1895.

Den finländske barytonen Filip Forstén träffade Theodor Billroth i slutet av 1880-talet. Billroth var professor i kirurgin vid Wien universitet och Forstén hade kommit till staden för att ge konserter och vidareutbilda sig inom sång. Utöver musiken kan ett gemensamt intresse för medicin ha knutit samman vännerna; innan Forstén blev professionell sångare hade han studerat medicin vid Helsingfors universitet.

I Sibeliusmuseums samlingar finns arkiverade några brev som Billroth skrev till Forstén. Det sista brevet är daterat endast några veckor före Billroths död 1894. Han tycks ha varit något av en fadersgestalt för Filip. Filips syster, sångpedagogen Anna Forstén, skrev till sin bror för att framföra sina kondoleanser efter Billroths bortgång och beskrev honom som ”din faderlige vän”.

SmP21022 Eibenschütz, José: ”Sorg” (efter Edelfelts tavla)

Dirigenten, violinisten och kompositören José Eibenschütz (1875–1952) flyttade från Tyskland till Finland 1894 för att tillträda tjänsten som konsertmästare vid Musikaliska sällskapets i Åbo orkester. Redan året därpå blev han orkesterns dirigent. Eibenschütz tillbringade drygt ett decennium i Finland och komponerade under denna tid flera verk, däribland operan Ann-Mari, som uruppfördes i Åbo 1897. Operans libretto skrevs av finlandssvensken Johan Fridolf Hagfors, upphovsmannen till Modersmålets sång.

”Sorg” (efter Edelfelts målning) – ursprungligen komponerad av Eibenschütz för stråkorkester – uruppfördes i Åbo den 16 januari 1900. Verket mottogs väl och ansågs vid tiden vara en av Eibenschütz främsta kompositioner. Titeln syftar på målningen Sorg, som Albert Edelfelt gjorde 1894 som illustration till dikten På Värnamo marknad av den svenske skalden Carl Snoilsky. Den version som finns i Sibeliusmuseums arkiv är en arrangemang för violin och piano, som Eibenschütz tillägnat veterinären och amatörviolinisten Ludvig Fabritius.

Under sin tid i Finland lärde José Eibenschütz känna finländska musikkretsar och knöt vänskapsband med bland andra Jean Sibelius, som tillägnade honom sitt violinstycke Romance, op. 42 (1904). År 1905 tillträdde Eibenschütz en tjänst som musikdirektör i Görlitz och flyttade tillbaka till sitt hemland tillsammans med sin familj.

SmP21848 Konno, Hannes: Marssi

SmP6676 Moberg, Ida: Barnens bön för Finland

Ida Moberg (1859–1947) studerade sång, piano och komposition såväl i St. Petersburg, i Helsingfors som i Tyskland. I början inriktade Moberg tydligen karriären på sång men övergick slutligen främst till komposition, och år 1906 gav hon i Helsingfors en egen kompositionskonsert, där hon även dirigerade orkestern. Vid den tiden ansågs det olämpligt för en kvinna att leda en orkester, och det gällde också kompositionsarbetet. Oskar Merikantos kommentar till Mobergs konsert var ”en duktig kvinna – men ändå en kvinna”.

Trots den nedsättande inställningen verkade Moberg hela sitt liv inom musiken, främst som kompositör och musiklärare. Hon komponerade solosånger, kör- samt orkesterverk, och i hennes produktion ingår till och med en ofullbordad opera. En stor del av Mobergs musik förblev opublicerad under hennes levnadstid, men intresset för den har ökat under de senaste åren.

Mobergs verk hämtar sin mångsidiga inspiration bland annat från teosofi, antroposofi, finlandssvenskhet, frihetssymbolik och kvinnorörelsen. Moberg var särskilt intresserad av teosofi och antroposofi, och vid sidan av sina övriga uppgifter ledde hon den blandade kören vid Teosofiska samfundet i Finland.

SmP6958 Pingoud, Ernest: Symphoni III. Finale

Den ryskfödda kompositören och musikskribenten Ernest Pingoud (1887–1942) var en av förgrundsgestalterna för modernismen i Finland, men samtidigt något av en oliktänkare bland de i hans samtid ofta nationalistiskt präglare och Kalevalainspirerade finländska tonsättarna. Kosmopoliten Pingoud hade studerat musik för Alexander Siloti, Nikolaj Rimskij-Korsakov och Aleksandr Glazunov i Sankt Petersburg samt Hugo Riemann och Max Reger i Tyskland, men också geologi, teologi, filosofi och litteratur samt skrivit musikkritik och essäer.

I och med ryska revolutionen emigrerade Pingoud till Finland och bosatte sig i först i Viborg och Åbo samt slutligen Helsingfors, där han ledde Fazers konsertbyrå under 1920- och 1930-talen samt verkade som intendent för Helsingfors stadsorkester 1924–1942. Ett ödesdigert restaurangbesök kryddat med morfin en sommarkväll 1941 ledde till en väns dödsfall och en rättegång där Pingoud stod åtalad för dödsvållande. Pingoud friades i rätten våren 1942, men begick självmord samma sommar i en ålder av 54 år.

Som kompositör debuterade Pingoud i Helsingfors i november 1918, och han kallades snart futurist, kubist, ultramodernist samt ”musikalisk bolsjevik” av kritikerna, men som erfaren musikskribent var Pingoud inte sen med att bemöta kritiker i pressen. Pingouds aktivaste period som kompositör för orkester inföll under 1910- och 1920-talena och under 20-talets grammofonfeber komponerade ”Pinkko” också flera populära stycken under pseudonymen Jonny Loke och Lauri Ilari, varav Asfalttikukka – framförd av bl.a. Topi Aaltonen (operasångaren Ture Ara) och Suomi Jazz Orkesteri – torde höra till de mest välkända. Pingoud komponerade det som skulle bli hans sista symfoni (nr. 3 i ordningen, Op. 27) åren 1923–1927, ett verk vars manuskript till den fjärde satsen (Finale) ingår i Sibeliusmuseums samlingar. Tredje symfonin markerar enligt musikforskaren Erkki Salmenhaaras bedömning början av en mer seren och förenklad senare stil, om än lika färgstark och turbulent som Pingouds tidigare verk i genren.

SmP8671b Thuneberg, Lilli: Prinsarnas blomsteralfabet

Kompositören Lilli Thuneberg kan sägas höra till en av de främsta tonsättarna av barnmusik i finländsk musikhistoria då många av hennes sånger, sångcykler och -lekar nådde stor popularitet inte bara under hennes egen levnadstid, utan även idag finns kvar i många sångböcker för barn. Thuneberg föddes i Tavastehus och flyttade till Åbo år 1877 där fadern Ivar Thuneberg jobbade som lärare och ungdomsarbetare, ett yrke som också Lilli skulle sysselsätta sig med i egenskap av pianolärarinna särskilt för barn och nybörjare. Förutom kompositioner riktade till barn och nybörjare i musik komponerade Thuneberg också bl.a. andliga sånger, och hennes verk har också arrangerats för kör. En generalisering av Thuneberg som en kompositör av huvudsakligen barnmusik kan således vara missvisande, inte minst då en del av hennes sånger som till synes är riktade till barn enligt forskaren Susanna Välimäki uppvisar drag av solo- eller liedsång förklädda i barnsångens skrud.

Ett utmärkande drag för Thunebergs publicerade verk är de färggrant illustrerade nottrycken som utkommit på bl.a. förlagen Apostol och Fazer, samt på Thunebergs eget förlag. Många har sin grund i rikssvenska barnboksklassiker – bl.a. i Ottilia Adelborgs (1855–1936), Elsa Beskows (1874–1953) och Jeanna Oterdahls (1879–1965) texter och illustrationer – även om vissa av de notböcker och -häften som Thuneberg självpublicerade inte omnämner vem som står bakom illustrationerna.  Naturmotiv så som växter, svampar och djur samt årstiderna är ett ofta återkommande tema i Thunebergs kompositioner för barn, och så också i det notmanuskript till Thunebergs tonsättning av den av Adelborg författade Prinsarnas blomsteralfabet  som ingår i Sibeliusmuseums samlingar. Notmanuskriptet i fråga innehåller dock inte illustrationer, utan endast notmaterialet och texten.

Notmanuskripten publicerade den 26 augusti 2026:

• Andrée, Fredrika (1836–1880: Dalens blomma
• Aufrichtig, Hans (1869–1951): Adagietto und Capricio hongroise
• Bergman, Adolf (1891–1944): Walse
• Billroth, Theodor (1829–1894): Du bist mein erster Gedanke
• Dettmann Fritz (1894–1945): Aus ”Traumgekrönt”
• Eibenschütz, José (1872–1952): Sorg (efter Edelfelts tafla)
• Ekman, Viktor (1964–1900): Op 1 b
• Elukhen, Alexander: Humoreske
• Engelberg, August (1817–1850): Mina Önskningar
• Flodin, Ferdinand (1826–1916): Till vännen som gick
• Hagelstam, Mariane: Snobbjoks Masurka
• von Heideman, Hugo (1851–1915): Höstblomman
• Konno, Hannes (1892–1942): Marssi
• Korhonen, Aina (1869–1943): Fjerne Toner
• Kronqvist, Hulda (1862–1934): Drömmen om sällhet
• Laethén, Rafael (1845–1898): Rondino
• Laurell, Josephine (1820–1905): Till den nyfödda
• Leinberg, Lilli (1836–1922): Sylvias visor
• Moberg, Ida (1859–1947): Barnens bön för Finland
• Moberg, Karl Adolf (1840–1901): Statens Guldgossar 1873
• Montgomery, Mathilda (1796–1863): Echo i Ådalen
• Munktell, Helene (1852–1919): Romance ur operan ”I Firenze”
• Nymander, Carl Johan Mauritz (1797–1856): Helsingfors Polka
• Palmgren, Allan (1860–1928): Porin Lotta Svärdin marssi
• Pingoud, Ernest (1887–1942): Symphoni III. Finale
• von Schantz, Filip (1835–1865): Lied (Ich will meine Seele)
• Sohlström, Gösta (1908–1938): Balettmusik till…
• Thuneberg, Lilli (1862–1920): Prinsarnas blomsteralfabet
• Tuominen, Wäinö (1880–1947): Olympiafanfaari
• Wallenius, Thora (1848–1915): Männikkö mors visor (3 visor)
• Wasenius, Carl Gustaf (1821–1899): Auragillets festmarsch
• Wegelius, Martin (1846–1906): Westfinsk marsch
• Wetterling, Hampus (1830–1870): Serenad

Tilläggsinformation om manuskripten, kompositörerna eller Sibeliusmuseums samlingar: kontakta sibmusarkiv@stiftelsenabo.fi