Fredagar på Sibbe: Charlemagne Palestine
Ordinariepris 25€ (+serviceavgift)
Studerande/ pensionär/ barn 15€ (+serviceavgift)
Sibeliusmuseum och The Museum of Sound* presenterar ett specialföreställning av Charlemagne Palestine i Sibeliusmuseums konsertsal. Konserten firar också 50-årsjubileet av hans verket Strumming Music.
Den experimentella konstnären och kompositören Charlemagne Palestine (f. 1947) är en levande legend och har varit med i formandet av ljudföreställningar inom konst och experimentell musik. Han var en del av den experimentella musik- och konstscenen i New York på 60-talet tillsammans med kollegor som Tony Conrad, Pandit Pran Nath och filmskaparen Kenneth Anger. Han har gjort flera föreställningar i samarbete med den hyllade dansaren och koreografen Simone Forti. Han använder instrument som orgel, carillon, flygel och leksaksmaskiner i sina framträdanden. Hans föreställningar är installationsliknande och inkluderar mjukisdjur, nallebjörnar och textilier. Mjukisdjuren och nallebjörnarna är viktiga medartister i Palestines framträdanden.
Palestines framträdanden kan beskrivas som själfulla och expressionistiska, genom droneljuden som skapar en skulpterad helhet i rummet.
Charlemagne Palestine föddes i Brooklyn i New York år 1947. Han är ljudkonstnär, kompositör, uppträdande artist, videokonstnär och installationskonstnär. Palestine har studerat vid New York University, Columbia University, Mannes College of Music, och California Institute of the Arts.
Palestine, som är samtida med Philip Glass, Terry Riley, Phill Niblock och Tony Conrad, skapar sedan 60-talet intensiv, ritualistisk kontinuumsmusik för elektroniska ljudkällor, klockspel, piporglar, röst, pianon och andra klaviaturinstrument. Som kompositör och artist som ursprungligen utbildat sig till kantor, och sedan till klockspelare, framför han alltid sina egna verk som solist. Hans elektroniska kontinuum var hans första större verk. Han började tidigt utveckla klanghelheter, särskilt med ett stort antal elektroniska ljudoscillatorer och filter som utvecklats av Moog, Buchla, Serge, Arp och Oberheim. Dessa klanghelheter varade från flera timmar till dagar, och utforskade långsamma gradvisa timbrala färgomvandlingar och variationer i svävningstoner, vilket skapade vad han kallade ”Golden Sonorities” eller ”Sökandet efter det gyllene ljudet”. Hans kontinuum för förstärkta pianon, ”Strumming”, utvecklar harmonier, dissonanser och kluster med en visceral fysisk kraft som tänjer på pianots ljudmässiga gränser tills det inte längre liknar ett piano, och som till och med ofta naturligt avviker från kraften och blir en ny slags multispektral, elektroakustisk ljudalstrande maskin. Hans favoritpianon är den 9 fot långa Bösendorfer Imperial, som has 9 toner lägre än något annat piano i världen, och Borgato, som är en flygel med 2 stommar; en som spelas med händerna och en med fötterna.
Hans ”Schlingen Blängens”, en sonisk kontinuumform för piporglar där alla de olika och varierade klangregistren i en traditionell kyrko- eller teaterorgel likt alkemi slås samman och utvecklas i sökandet efter det gyllene ljudet, med hjälp av en unik kontinuumteknik för att förlänga tonarten, som gör det möjligt för Palestine att skapa verk som utvecklar hundratals till tusentals nyanser av orgelklanger och blir till ett massivt magiskt klangfullt vibrerande stormmoln som samspelar med arkitekturen i varje kyrka eller teaterbyggnad. Som sångare i sin episka 2 timmar långa Karenina sjunger han i ett spöklikt countertenor-falsettregister och i andra verk som hans ljud/rörelsevideor sjunger han långa toner med gradvis skiftande vokaler och övertoner medan han rör sig genom rum och platser och utför repetitiva intensiva shamanistiska kroppshandlingsritualer som att kasta sig mot väggar; springa och falla i labyrintiska utrymmen; sjunga på motorcyklar i hög hastighet eller medan han åker berg- och dalbana och andra nöjesparker med intensiva rörelser.
Palestine slutade uppträda från början av åttiotalet till mitten av nittiotalet för att ägna sig helt åt att göra multimediaskulpturer och installationer i form av gudomlighetsaltare med mjukisdjur. Dessa altare är alltid en integrerad del av Palestines performanser. Sedan Palestine återvände till scenen har han återutgivit verk från sextio- och sjuttiotalen på CD och vinyl, skapat och spelat in många nya verk och samarbetat och spelat in med andra musiker som Pansonic, Simone Forti, Tony Conrad, Rhys Chatham, Perlonex, Gol m.fl. Numera uppträder han regelbundet i konsertlokaler och på festivaler och presenterar sina multimediainstallationer över hela världen.
Charlemagne bor och arbetar i Bryssel, Belgien.
Charlemagne Palestine anses vara en av pionjärerna inom minimalistisk musik, även om han vägrar att göra anspråk på denna etikett för egen del. Hans repetitiva pianostycken är snarare en del av ett Gesamtkunstwerk som kombinerar installationer och performanser. Spelande på en flygel omgiven av mjukisdjur utvecklar Palestine en ljudstruktur som omvandlar skillnader och upprepningar till komplexa ljudkluster.
*museum of sound
The Museum of Sound är ett nomadiskt koncept i ständig förändring, med rötter i ljudets essens och utan fast plats. Det underliggande budskapet i projektet är att ett ljudmuseum kan existera i varierande former och storlekar, antingen som en fysisk föränderlig plats eller på andra plattformar som internet, musiksläpp eller inom tryckta publikationer. Museets verksamhet har ett löst och ständigt föränderligt nätverk av bild-, ljud- och musikkonstnärer.
The Museum of Sound-projektet uppstod i samband med Mika Vainio 50Hz-utställningen på Kiasma hösten 2020. På grund av restriktionerna för evenemang under pandemiåren började The Museum of Sound sin verksamhet genom att skapa så kallade lyssningsrum i olika arkitektoniskt och konceptuellt intressanta utrymmen. Ett av dessa lyssningsrum ordnades i Sibeliusmuseum i december 2021.
Serviceavgiften gäller biljetter köpta på Lippupiste.