Sibbe Live!: Romantikens pärlor
12.02.2025 19:00 – 20:00
Ordinariepris 15€ + beställningsavgift (från 1,50 € + 0,65 % av beställningen)
Studerande/ pensionär/ barn 12€ + beställningsavgift (från 1,50 € + 0,65 % av beställningen)
GLO-kvartetten: Henna Linko, piano Hanne Lund, violin, Ilana Gothóni, altviolin, Laura Olli, cello
Program:
Robert Schumann
Pianokvartett Es-dur op. 47
Sostenuto assai – Allegro non troppo e con molto sentimento
Scherzo – molto vivace
Andante – cantabile
Finale – vivace
Gabriel Fauré
Pianokvartett nr. 2 g-moll op. 45
Allegro molto moderato
Allegro molto
Adagio non troppo Allegro molto
PRESENTATION AV VERK
Robert Schumann (1810–1856) var en tysk tonsättare vars stil representerar romantiken i dess kanske renaste form. Idag betraktas han utan tvekan som en av 1800-talets stora kompositörer, men han var inte lika uppskattad i sin egen tid.
Schumanns egna instrument var pianot. Han började spela vid sju års ålder under ledning av Johann Gottfried Kuntsch, en självlärd organist. Efter att han påbörjade sina juridikstudier vid 18 års ålder enligt sin mors krav blev han pianolev hos Friedrich Wieck. Wieck hade en dotter, Clara, som fadern systematiskt och disciplinerat utbildade till konsertpianist. Robert och Clara umgicks och senare blev de förälskade och gifte sig, till fadern Wiecks stora förskräckelse. Clara blev en berömd konsertpianist, som fortsatte sin lysande karriär trots att hon fick åtta barn med Schumann. Roberts egna karriär som uppträdande pianist fick dock ett för tidigt slut. Detta berodde åtminstone delvis på handproblem, som Schumann själv förvärrade genom att använda ett ”förstärkande” instrument på sina fingrar, vilket ledde till att han fick nervskador i handen. Clara framförde ofta sin makes verk, men till en början tyckte publiken att de var svåra att förstå. Franz Liszt framförde också Schumanns pianostycken, men även då var mottagandet ljummet. Senare, ännu under Schumanns livstid, fick kompositionerna gradvis det erkännande de förtjänade, och till exempel orkesterverk framfördes regelbundet.
Förutom sin karriär som kompositör var Schumann en skicklig musikkritiker- och journalist, som var särskilt entusiastisk över litteratur och poesi. Hans sångserie Dichterliebe (op. 48) och Liederkreis-serierna (op. 24 och 39) av dikter av Heine och Eichendorff hör till kompositörens viktigaste verk. Till andra välkända verk hör fyra symfonier, en pianokonsert och ett stort antal solopianoverk som Kreisleriana, Fantasia i C-dur och Carnaval. Av hans kammarmusik kan tre pianotrion och stråkkvartetter, en pianokvintett (op. 44) och pianokvartetten (op. 47) som vi hör idag nämnas. Pianokvintetten och pianokvartetten komponerades efter varandra år 1842 och båda har också samma tonart, Ess-dur.
Pianokvartetten blev väl mottagen så snart den kom ut. Schumann kan ha inspirerats av Mozarts Pianokvartett (i g-moll), och Schuberts Pianotrio nr 2 är också en tydlig influens. Pianokvartetten består av fyra satser och är texturmässigt jämnt kammarmusikalisk, till skillnad från Pianokvintetten, där stråkarna bildar en motpart till pianodelen, som ett konsertackompanjemang. I kvartetten hörs instrumentens jämlikhet tydligt, till exempel i den lugna tredje satsen, där ett himmelskt vackert tema överförs från en spelare och ett instrument till en annan.
Schumanns hälsa började svikta redan i unga år och han led också av svåra psykiska problem. Depressiva episoder avbröt regelbundet tonsättarens kreativa perioder och Schumann plågades också av olika tvångssymtom; han kunde höra konstiga ljud eller vara rädd för att bli förgiftad. År 1854 försökte Schumann begå självmord genom att kasta sig i floden Rhen, varefter han på egen begäran blev inlagd på mentalsjukhus. Schumann dog på ett mentalsjukhus 1856, endast 46 år gammal. Dödsorsaken tros ha varit syfilis, som hade härjat i tonsättarens kropp under en längre tid.
Gabriel Fauré (1845–1924) är en av de viktigaste franska tonsättarna, vars stil inspirerade många tonsättare under 1900-talet. Hans musik ligger någonstans mellan romantik och modernism, och hans harmoniska och melodiska innovationer hade stort inflytande på de följande generationernas musik. När Fauré föddes komponerade Chopin fortfarande, och när Fauré dog var musikscenen redan influerad av jazz, samt exempelvis den nya atonala stilen som introducerades av Schönberg och Webern.
Fauré föddes i den lilla staden Pamiers i södra Frankrike, yngst i en familj på sex barn. Lille Gabriel fick först bo hos en fostermor, men återvände till familjen som fyraåring när hans far fick jobb som föreståndare för en lärarhögskola i Montgauzy. Fauré minns att han som barn spelade harmonium i skolans kapell och att han var hänförd av spelglädjen, trots att han tekniskt inte visste mycket om instrumentet. En blind gammal dam hörde Fauré spela, berättade för föräldrarna om barnets talang och uppmanade dem att hitta en lärare åt honom. Så skedde också, och vid nio års ålder började Fauré sina musikstudier vid Louis Niedermeyers skola i Paris. Undervisningen var utmärkt och den unge Fauré studerade inte bara piano utan även harmonium, kördirigering, komposition och orgelspel. Efter Niedermeyers död 1861 fick Fauré Camille Saint-Saëns som pianolärare, som introducerade honom till den tidens samtida musik, bland annat Schumann, Liszt och Wagner. Saint-Saëns blev också en nära vän till Fauré fram till sin död.
Efter studierna arbetade Fauré som organist i flera kyrkor, gav privata pianolektioner och fortsatte även sitt kompositionsarbete på uppmaning av Saint-Saëns. År 1871 utsågs Fauré till körmästare och organist i kyrkan Saint-Sulpice i Paris. Samma år grundades föreningen Société Nationale de Musique, där Fauré var en av de grundande medlemmarna (de övriga medlemmarna var Saint-Saëns, Franck, Massenet, Bizet och Chabrier). Föreningen blev ett viktigt forum för presentation av Faurés kompositioner, och uruppförandet av den första violinsonaten 1877 blev en viktig vändpunkt i Faurés karriär.
Fauré utsågs till lärare i komposition vid Paris konservatorium och 1896 blev han konservatoriets direktör. Fauré undervisade många unga tonsättare, bland annat Maurice Ravel, Georg Enescu och Nadia Boulanger. Fauré var en omtyckt lärare som inte tvingade sina egna metoder på sina elever utan hjälpte dem att hitta sin egen stil och sitt eget musikaliska språk.
Fauré komponerade sin andra pianokvartett åren 1885–87, som var färdig sju år efter den första pianokvartetten. Den första pianokvartetten op. 15 i c-moll hade fått ett gott mottagande och Fauré hade också tilldelats Prix Chartier-priset för sina kammarmusikverk. Pianokvartett nr 2 op. 45 i g-moll uruppfördes i januari 1887 i Paris vid en konsert med Société nationale de musique, och Fauré var själv pianist vid konserten.
Han framförde verket aktivt (åtminstone 23 gånger) fram till 1914, med konserter i London, Berlin och Helsingfors. Kvartetten är komponerad i den klassiska fyrsatsiga strukturen, precis som Schumanns pianokvartett. Första satsen är lik en sonat, fortsatt av ett snabbt scherzo i andra satsen (i andan mycket liknande ”perpetuum mobile” som Schumann motsvarande sats), en lugn och melodisk tredje sats och en snabb och dramatisk final. Fauré själv var särskilt nöjd med den tredje satsen, vars klocklika inledningstema var inspirerat av ett skört barndomsminne från Montgauzy, där den unge Fauré hade hört ljudet av avlägsna kvällsklockor från en närbelägen by.
Förutom kammarmusik komponerade Fauré operor, orkestermusik, sånger, pianomusik och en rekviem. Dessa kompositioner var redan under Faurés livstid mycket uppskattade och hans verk framfördes även regelbundet utanför Frankrike. När han blev äldre försämrades hans hörsel och vid 75 års ålder gick han i pension som direktör för Paris konservatorium, men fortsatte att komponera. Faurés sista komposition var en stråkkvartett, som han färdigställde bara två månader före sin död 1924.
Henna Linko är en pianist som bor i Åbo. Hon är involverad i många olika sorters musikaliska aktiviteter. Hon har studerat vid konstakademin vid Åbo yrkeshögskola och Sibeliusakademin, där hon tog sin magisterexamen 2006. Hennes studier omfattade också ett år i Frankrike, vid konservatoriet i Lyon.
Senare fortsatte resan till Uleåborg, där Henna arbetade som teatermusiker på Uleåborgs stadsteater i över tio år. För närvarande arbetar hon som pianolärare vid Åbo konservatorium och deltid som pianist för balettutbildningen vid konstakademin vid Åbo yrkeshögskola. Kammarmusik har alltid legat Henna nära hjärtat, och besöken på Åbo stadsteater har också varit ett välkommet komplement till hennes arbete som musiker.
Hanne Lund har studerat vid Helsingfors konservatorium, Musikhögskolan i Malmö, konstakademin vid Åbo yrkeshögskola och Sibeliuakademin vid Konstuniversitetet. Hon tog sin A-examen i violinspel i Åbo med Aleksander Vinnitski som lärare, och från Sibeliusakademin har hon en magisterexamen i musik med huvudämnet tidig musik och barockviolin som instrument.
Hanne har spelat violin i stadsorkestrarna i Åbo, Björneborg och Hyvinge och i stadsteatrarna i Åbo och Raumo. Som barockviolinist har hon spelat med Finländska barockorkestern.
Hanne arbetar som lektor i violin vid Åbo konservatorium, och spelar konserter med ensemblen från bland annat Åbo filharmoniska orkester, Kuninkaantien muusikot, Turun Vanha Musiikki ry och Salo Chamber ry. Hon deltar gärna fördomsfritt i alla slags musikaliska projekt.
Ilana Gothóni har studerat violin i Åbo konservatorium, Sibeliusakademin och Musikhögskolan i Graz, Österrike. Hon har arbetat som ljudledare för andra violin i Åbo filharmoniska orkestern i över 20 år. Vid sidan om sin huvudsyssla, som hon älskar, spelar Ilana mycket kammarmusik i olika ensembler och är aktiv medlem inom föreningarna ArtSoppa och Turku Ensemble.
Förutom att vara violinist utövar och undervisar Ilana yoga och hon har kombinerat dessa två passioner i yogaklass-konceptet ”Soiva-Yin” (”Klingande Yin”). Utöver violinpedagogik studerar Ilana för närvarande också altviolin vid Åbo yrkeshögskola.
Laura Olli har studerat vid Åbo konservatorium under ledning av Timo Hanhinen.
Hon har arbetat som orkestermusiker i Villmanstrand, Björneborg och Åbo. Hon spelar kammarmusik i olika ensembler. Hon har uppträtt på Lemi-Villmanstrand musikfestival, Nagu kammarmusikdagar och på Åbo musikfestspel. Laura Olli är lektor i cello vid Åbo konservatorium.