Sibeliusmuseum tar form - Sibeliusmuseum
Tillbaka

Sibeliusmuseum tar form

14.11.2022

Sibeliusmuseums historia sträcker sig längre bakåt i tiden än vad många kanske tror. Men hur kom det sig att museet fick sin hemvist i en betongbrutalistisk pärla mitt i Åbos historiska kvarter?

Sibeliusmuseum står på platsen där vetenskapsmannen Pehr Kalm år 1757 anlade en botanisk trädgård för den Kungliga Akademien i Åbo. Den historiska tomten var senare känd som Hjeltska gården efter att boktryckaren Hjelt ropade in tomten på auktion år 1831 och lät uppföra två vinkelbyggda trähus. År 1932 testamenterades fastigheten till Stiftelsen för Åbo Akademi av de dåvarande ägarna Ellen och Magnus Dahlström.

Museet fick sin början år 1926 i professor Otto Anderssons musikhistoriska samlingar, som år 1949 fick namnet Sibeliusmuseum tack vare kompositörens handskrifter som ingick i samlingen. Från år 1951 var samlingarna placerade i en byggnad på Porthansgatan intill ån.

Åbo stads ursprungliga plan var att bygga en gemensam byggnad för Wäinö Aaltonens museum och Sibeliusmuseum, men eftersom tomten var för liten och skisserna alltför invecklade beslutade man att förverk- liga museibyggnaderna separat.

Till Sibeliusmuseums arkitekt utsågs Woldemar Baeckman (1911–1994), som hade blivit något av Åbo Akademis hovarkitekt efter att han år 1956 fått uppdraget att planera tillbyggnaden för Åbo Akademis bibliotek. År 1962 planerade Baeckman Handelshögskolan vid Åbo Akademi, och tillsammans med Helmer Löfström planerade han åren 1967–1969 kemisternas och fysikernas campusbyggnad Gadolinia. Rivningsarbetet av den höga laboratoriedelen inleddes år 2022 men föreläsningssalarna och kaféet i den låga delen bevaras för att bli en del av det kommande kvarteret Stjärnan. Åren 1974–1976 planerade Baeckman tillsammans med Jaakko Aartelo kemisternas byggnad Axelia på Biskopsgatan 8.

Baeckman planerade Sibeliusmuseum som en låg, rektangulär byggnad för att den så bra som möjligt skulle smälta in i sin omgivning bland Biskopsgatans empirebyggnader. Hur väl museet smälter in går att diskutera. Hursomhelst har museet i närmare 60 år berikat kulturlivet i Åbo med ett stort utbud av konserter och utställningar.

I det första utkastet var huvudingången placerad på åsidan och som fasadmaterial övervägde Baeckman i början granit, som visade sig vara alltför dyrt. Man planerade också en sidoflygel intill fasaden mot ån. Hade man valt granit för fasaden skulle Sibeliusmuseum knappast idag uppskattas som ett av den finländska brutalismens främsta verk.

Baeckman gjorde de första ritningarna år 1966 och museibyggnaden invigdes redan år 1968. Inredningen planerades av arkitekt Carin Bryggman (1920– 1993). Bryggman planerade vitriner, lampor och konsertsalens stolar, som än idag är i bruk. Utställningsarkitekturen förnyades år 2002, då inredningsarkitekt Assi Sandelin planerade vitriner med UV-filter och konserveringstekniskt godtagbar belysning.

Unik interiör

Sibeliusmuseum är rektangulär till formen och har två centrum, Sibeliussalen och Atrium. Den något nedsänkta konsertsalen som rymmer 150 personer är inte byggd som ett separat utrymme, utan fungerar som en mittpunkt som utställningsutrymmena kretsar kring. Konsertsalens väggar består av betongelement som har synliga hål efter gjutningen. Salens tak består däremot av ett betongskal i form av fyra hyperboliska paraboloider i betong. Deras valvaktiga konstruktioner är gjutna på plats och bär lätta mönster av gjutformarna. Regnvattnet från taket rinner ner i regnvattenbrunnar via de fyra bärande pelarna. Sibeliussalen är känd för sin originella akustik planerad av T.K. Laakso. Akustiken sägs lämpa sig särskilt väl för kammarmusik och solister.

Reliefaktig exteriör

Sibeliusmuseums fasad består av industriellt gjutna betongplattor. Fasadens reliefaktiga mönster har skapats av gjutningsbrädorna, som placerades vinkelrätt mot varandra i olika mönster. I fasaden intill huvudentrén kan man se ett bandfönster med betongramar, möjligtvis inspirerat av Le Corbusier.

Huvudentrén karakteriseras av stora fönster och glasdörrar med barkmönstrade mässingsfärgade handtag. Också på åsidan finns tre stora glasdörrar. Fasaden består på några ställen till stor del av fönster. Under fasadrenoveringen åren 2010–2011 bytte man ut slitna betongelement och installerade nya fönster.

Tidsenligt atrium

Trädgårdsplanen för atriumgården gjordes av trädgårdsarkitekt Maj-Lis Rosenbröjer. Atriumgårdar var populära på 1960-talet och Sibeliusmuseums gård bestående av planteringar, stenar och belysning var en del av helhetsarkitekturen. År 2006 gjordes en renovering av atriumgården eftersom planteringarna hade börjat skada den underliggande betongen. Gården var under en lång tid stängd för publik, men öppnades på nytt efter att arkitekt Pia Sabelström år 2019 förverkligade en ny plan. Idag ordnas bland annat sommarkonsertserien Sibbe Atrium Live! under bar himmel. Glaskupolerna på atriumgården är takfönster för källarvåningens föreläsningssal. Stiftelsen för Åbo Akademi bevarar den betongbrutalistiska pärlan respektfullt enligt bästa förmåga samtidigt som man värnar om byggnaden som ett levande, kulturellt museum.

Text: Annika Welling-Nyberg
Foto: Nawras Odda, Heikki Räisänen