Månadens föremål: Brosch som tillhört Catherine Walter-Kühne

07.10.2026

Ibland görs så kallade museifynd i museer – det kan t.ex. vid inventering av samlingar dyka upp sådana föremål vars existens, av en eller annan anledning, inte har blivit registrerade i samlingshanteringssystemet. Även om museipersonalen tidigare känt till dessa föremål kan faktorer som personalomsättning leda till att det dröjer längre än vanligt med att katalogisera föremålet, och så går föremålet så att säga tillfälligt förlorat i samlingarna.

Oktober månads föremål i serien Månadens föremål är precis ett sådant museifynd. Föremålet donerades till museet för över 25 år sedan och har förvisso förvarats omsorgsfullt tillsammans med uppgifter om donatorn, men trots detta gick det inte att finna någon information om det i samlingshanteringssystemet. Det rör sig om en brosch i guld prydd med diamanter och det ryska kejsardömets riksvapen med den dubbelhövda örnen. På baksidan finns inskriptionen: C. Walter-Kühne. De l’empereur Nicolas II. Samlingspersonalen blev genast intresserad och började nysta upp historien. Vem var C. Walter-Kühne? Vilken typ av koppling hade hen till den ryske tsaren?

13793 — Bland de fotografier av Walter-Kühne som donerades till museet finns även ett äldre fotografi av broschen. Enligt texten på baksidan var smycket en gåva från tsar Nikolaj II till ’professorn vid Sankt Petersburgs konservatorium’. Catherine Walter-Kühne var professor i harpospel vid Sankt Petersburgs konservatorium mellan 1904 och 1917.

Månadens föremål: Catherine Walter-Kühnes brosch. — Bland de fotografier av Walter-Kühne som donerades till museet finns även ett äldre fotografi av broschen. Enligt texten på baksidan var smycket en gåva från tsar Nikolaj II till ’professorn vid Sankt Petersburgs konservatorium’. Catherine Walter-Kühne var professor i harpospel vid Sankt Petersburgs konservatorium mellan 1904 och 1917.

I museets databas gick det att hitta flera fotografier på harpisten Catherine Walter-Kühne, och det stod snart klart att dessa hade donerats samtidigt som broschen. Smyckets ursprungliga ägare hade därmed identifierats.

Catherine Walter-Kühne (1870–1931) var en rysk pianist, harpist och framstående harppedagog. Hennes föräldrar var av tyskt ursprung; fadern, Adolf Kühne, spelade kontrabas i den kejserliga operans orkester, medan modern, Eugenie Borkum, drev en internatskola i Sankt Petersburg. Catherine Kühne inledde sina studier vid Sankt Petersburgs konservatorium vid elva års ålder och studerade både piano – bland annat för Anton Rubinstein – och harpa. Det sistnämnda kom att bli hennes huvudsakliga instrument under flera decennier. Hon framträdde offentligt som harpist för första gången redan vid tretton års ålder. Catherines yngre syster Eugenie Kühne var också harpist och även hon uppträdde offentligt vid konserter.

Porträtt av Catherine Walter-Kühne som med harpa — Catherine Walter-Kühne.

Två unga damer - Eugenie och Catherine Kühne - med harpa — Catherine Walter-Kühne.

Musikern Adolf Kühnes familj tillbringade somrarna i Finland och besökte bland annat Hangö badanstalt, där döttrarna Catherine och Eugenie uppträdde vid konserter i början av 1890-talet. Båda syskonen Kühne medverkade även i en uppsättning av Hector Berlioz’s Faust som anordnades av dirigenten Robert Kajanus och framfördes i Helsingfors universitets solenitetssal i april 1894. Utöver Faust-konserten framträdde syskonen som harpsolister vid några andra konserter arrangerade av Helsingfors Orkesterförening under samma vår.

Faust 1894 affisch scaled — Faust-konsertens affisch, 1894.

År 1892 fick Walter-Kühne äran att uppträda för den kejserliga familjen, och kort därefter utsågs hon – på uppdrag av kejsarinnan Maria Feodorovna, son själv var amatörharpist – till harplärare vid Smolnyjinstitutet för adliga flickor. Walter Kühne innehade denna tjänst fram till 1911. Mellan 1904 och 1917 undervisade hon även i harpospel vid Sankt Petersburgs konservatorium, där flera senare berömda harpister fanns bland hennes elever, bl.a. Vera Dulova och Ksenija Erdeli. Även Robert Kajanus döttrar – de finländska harpisterna Aino Kajanus-Mangström och Lilli Kajanus-Blenner – studerade för Walter-Kühne vid Sankt Petersburgs konservatorium i början av 1900-talet.

Catherine Walter-Kühne var en uppskattad artist i Sankt Petersburgs aristokratiska salonger; hon spelade en avgörande roll i att harpan gradvis skulle vinna erkännande som soloinstrument vid konserter. Hon var också den första som offentligt framförde en konsert för harpa och orkester i Ryssland. Vid sidan av sin pedagogiska karriär arrangerade Walter-Kühne solofantasier för harpa baserade på populära operor och andra orkesterverk från den tiden. Hennes arrangemang är kända och framförs ännu idag; ett av de mest kända är fantasin över teman från Pjotr Tjajkovskijs opera Eugen Onegin.

Catherine gifte sig i Sankt Petersburg med Ulrich F. Walter – instrumentmakare och föreståndare för pianofabriken Schröder – och de hade fem barn. Ryska revolutionen år 1917 drev en del av familjen Walter-Kühne i landsflykt, och de bosatte sig i Rostock i Tyskland. Efter 1919 uppträdde Catherine Walter-Kühne tydligen inte mera som harpist, utan gav endast pianokonserter. Hon avled i Rostock i mars 1931.

Litteratur:

Grönke, Kadja: Kühne, Walter-Kühne, Walter-Kiune, Walter-Kuhne, Catherine, Catharine, Ekaterina Adolfowna (Europäische Instrumentalistinnen des 18. und 19. Jahrhunderts)
Podguzova, Marina M.: Ekaterina Walter-Kühne: At the Crossroads of Times. The Fate of Russian Cultural Figures Abroad (2024)
Podguzova, Marina M.: Ekaterina Walter-Kühne: The Art of Pedagogy (2024)
Podguzova, Marina M.: Ekaterina Walter-Kühne (1870–1931). Experience of performing search (2025)
Tyrväinen, Helena: ‘The restless and searching spirit of the 1890s — Berlioz’s La Damnation de Faust in Helsinki’. (2010)
Zingg, Irina: History of the Russian Harp School (2021)

I inläggsserien Månadens föremål presenterar Sibeliusmuseums samlingspersonal utvalda objekt ur museets samlingar. År 2026 publiceras inläggen den första onsdagen i varje månad.