Antikviteten på bakgården - Sibeliusmuseum
Tillbaka

Antikviteten på bakgården

01.11.2021

En gång för många år sedan såg Lena ut mot bakgården och talade om eken. Jag var praktikant på Sibeliusmuseum, Lena sedan länge bakom kassan. Jag lystrade genast till. Vadå, vilken ek? Vad talar du om? Står här en ek? Pehr Kalms ek, sa hon och det fanns ett eftertryck i hur hon sade det, något betydelsefullt.

Och så berättade hon om eken, att den var nästan 300 år gammal. Att den eventuellt hade planterats av Pehr Kalm, Carl von Linnés lärling. Att det på tomten där Sibeliusmuseum står idag, hade funnits en botanisk trädgård med all världens träd och växtarter.

Jag visste genast att jag var tvungen att ta reda på mer om eken. Inte kunde jag gå här ovetande som granne till en trehundraåring utan att känna till dess historia.

Pehr Kalms ek har fått den ärevördiga titeln Åbos äldsta träd och uppskattas vara ungefär 280 år gammal. Om det verkligen var Pehr Kalm som planterade eken vet man inte säkert, men trädet nämns bland annat i Pehr Kalm. Levnadsteckning av Carl Skottsberg, så vi kan utgå ifrån att trädet och Pehr Kalm i varje fall har stått sida vid sida under en viss tidsperiod.

Det är rent hisnande att tänka på allt vad eken har hunnit vara med om. Pehr Kalm anlade den botaniska trädgården som hörde till den Kungliga Akademien i Åbo kring år 1757, då han planterade 388 arter av frön från bl.a. Nordamerika och Ryssland. Eken kan ha haft sällskap av bland annat amerikansk trollhassel, platan, frostvin, persika, persimon, tulpanträd, magnolia och ginseng, varav alla dog till följd av hårda vintrar. Kalm lär ska ha haft ett fullt sjå, inte bara med att hålla trädgården vid liv, utan också med att få tag på rätt frön, hitta pålitliga trädgårdsskötare samt få allting att ekonomiskt gå ihop.

Överlevde Åbo brand

År 1827, då Pehr Kalm redan hade legat under jorden i 48 år, drog den förödande branden in över staden. Åbo brand, som lär ska ha härstammat från en skorstensgnista i hörnet av Aningaisgatan och Mariegatan, spred sig snabbt, tog sig över ån och förorsakade stora skador i domkyrkokvarteret. Då den största delen av den resterande botaniska trädgården föll offer för lågorna, överlevde eken – troligtvis på grund av att den stod i tryggt avstånd från hus och annat bråte som lätt fattade eld.

Det räckte årtionden innan Åbo hade återhämtat sig från branden, som trots allt inte tog så många människoliv, men desto fler betydelsefulla historiska dokument. Det var brist på vatten, brist på mat och naturligtvis husrum. Det som fanns kvar av den botaniska trädgården flyttades till Kajsaniemi i Helsingfors, tillsammans med hela den dåvarande akademien. Det skulle ta hela 90 år innan Åbo igen fick ett eget universitet, i form av Åbo Akademi som grundades 1917.

Idag står eken fortfarande kvar med den mäktiga kronan som sträcker sig ut över ån. Som kompanjoner finns den förvildade sibiriska nunneörten och blåelden som också är kvarlevor från Pehr Kalms tid. Trädgården och dess historiska arv har uppmärksammats bland annat genom Jan-Erik Anderssons miljökonstverk Pehr Kalm Revival år 2012 och Pehr Kalms växtkaravan år 2016. Eken har också fått sällskap av den rosenträdgård som Toini Lowisa Grönqvist gav som 75-årsgåva till Åbo Akademi år 1993.

Pehr Kalm på Sibeliusmuseum

I vår går även Sibeliusmuseum ett steg till mötes, när det gäller att uppmärksamma Pehr Kalm och hans historiska arv. Museet utlyste i oktober en kompositionstävling Vox Quercus, som går ut på att skriva musik som är tillägnad eller inspirerad av eken. I samband med tävlingen som förhoppningsvis resulterar i en stämningsfull konsert i maj, kommer också gardinerna att dras upp på museet och möjligheten att titta ut och beundra eken öppnas.

Våren 2022 kommer vi också att öppna en utställning om Pehr Kalm. Denna intressanta vetenskapsman, som förutom botaniker också hann med att titulera sig bl.a. ekonomie professor och präst, lade grund för ett helt nytt tänkande kring nyttoväxter och trädgårdshushållning och banade väg för tankar och praktik som idkas ännu idag.

På grund av det nödtillstånd som klimatuppvärmningen och rådande ekonomiska värderingar har försatt oss i, är det åter oerhört viktigt att sätta fokus på den kunskap som Pehr Kalm och hans gelikar i tiderna lade grunden för: Att bruka jord, dra nytta av växters egenskaper och återgå till ett mer hållbart tänkande där ständig ekonomisk tillväxt inte nödvändigtvis ligger i fokus. Allt detta, kan eken som ett exempel på en levande antikvitet, hjälpa till med att påminna oss om.

Lotta Green